Svar på tal vid motstånd – jämställdhet

Den här texten kommer från boken ”Gör det jämställt — praktiskt jämställdhetsarbete i förskola, skola och fritidshem”. Du kan köpa boken här på hemsidan.

Ibland kan det vara svårt att veta vad en ska säga om en kollega, vårdnadshavare eller någon annan ifrågasätter jämställdhetsarbetet. Här har vi samlat de vanligaste negativa kommentarerna och gett förslag på motargument. För att kunna ge svar på tal är det bra att ha tänkt igenom möjliga situationer i förväg och öva. Öva gärna med dina kollegor genom att välja en negativ kommentar i taget och pröva på att ge svar på tal. Utgå gärna från våra tips på svar och hitta vad som passar dig bäst. 

”Jag tycker hen är ett påhitt, antingen är man kvinna eller man. Hen bara förvirrar barnen. Jag kommer aldrig att säga hen.”

Svar: Hen kanske förvirrar vissa vuxna eftersom det fortfarande är så pass nytt. Men för barnen är hen inget konstigt alls. Det finns många människor, och har alltid funnits, som varken identifierar sig som kvinnor eller män (ickebinära) och nu äntligen finns det ett pronomen för dem. Jag tänker att du vet att du är man/kvinna? Tänk vad jobbigt det skulle vara om någon sa att du var ett påhitt, att det inte finns kvinnor eller män. Alla har rätt till det pronomen som den vill ha. Ingen ska säga ”hen” om dig om du inte vill. Vi ska inte ta bort hon och han. Vi ska respektera varandra. Hen är ett tillägg och det kommer vara en självklarhet i framtiden. Men allt som är nytt kan vara jobbigt.

Hen kan dessutom användas istället för att säga/skriva ”hon eller han”. Det förenklar språket!

”Kvinnor och män är olika av naturen. Genusarbetet hjärntvättar barnen. Låt barn få vara barn!”

Svar: Jag tycker också att barn ska få vara barn, det är det som jag tänker att jämställdhetsarbetet handlar om. Även om det skulle finnas biologiska skillnader mellan flickor och pojkar så handlar det om att alla ska få möjlighet att få vara som en själv vill. Det handlar om att det ska vara rättvist och att alla barn ska ges lika möjligheter oavsett kön. Vi ska inte tvinga folk att leka med dockor eller bilar eller gå i vissa kläder. Vi ska erbjuda allt till alla, så att barnen själva kan få välja. Resten av samhället hjärntvättar ju barnen till hur en flicka eller pojke ska vara. Här på förskolan/skolan försöker vi bara ge lite fler möjligheter.

”Varför ska alla bli likadana?”

Svar: Jag tänker att det är ett vanligt missförstånd, att de som jobbar med genus och jämställdhet vill att alla ska bli likadana. Jag tänker att det istället handlar om att vi faktiskt ska få vara olika. Att inte puttas in i trånga lådor utifrån hur vi förväntas vara på grund av våra kön. Jag vill behandla alla barn som individer utan förutfattade meningar. Det vore hemskt trist om alla blev likadana.

”Pojkar glöms bort i jämställdhetsarbetet – skolan är anpassad efter flickor.”

Svar: Jag tänker att det inte är skolan som är anpassad efter flickor, utan att pojkar nu för tiden inte förväntas ta skolarbetet på allvar. Förr i tiden hade pojkarna inga svårigheter att ta skolan på allvar. Jämställdhetsarbetet handlar mycket om pojkar, det är oerhört tufft att leva upp till bilden av maskulinitet. Om vi jobbar med jämställdhet kommer fler pojkar klara skolan bättre. Och må bättre!

Vill du veta mer om jämställdhet eller utbilda din verksamhet, kontakta oss. Läs mer om praktiskt jämställdhetsarbete i skola och fritidshem eller praktiskt jämställdhetsarbete i förskolan.