Vad är normmedvetenhet?

Vi på jämställt har länge utbildat kring normkritik men använder oss mer och mer av det nyare begreppet normmedvetenhet. Men vad är egentligen skillnaden och vad innebär begreppen?

Normkritik, normkritisk pedagogik, normkreativ, normmedvetet förhållningssätt och andra varianter har använts sedan 2009 och innebär i grunden samma sak. Det handlar om att titta på de normer som begränsar oss och exkluderar, samt att försöka förändra dessa. Ordet normkritik har ibland uppfattats som hårt och lett till missförstånd, att alla normer ska tas bort. Vi tycker därför att normmedvetenhet är ett enklare begrepp som mer beskriver vad det handlar om. Vi behöver bli medvetna om normer och kunna kliva ur vår egen normbubbla för att ha möjlighet att se vilka normer som påverkar andra negativt. Med kunskap kan vi göra stor skillnad!

Normmedvetet förhållningssätt

Normmedvetet förhållningssätt handlar om att ifrågasätta normer som begränsar människors handlingsutrymmen och gör att vi värderar människor olika. Bra normer behövs i samhället för att det ska fungera, vi kan inte lagstifta om allting. Däremot behöver vi synliggöra de normer som faktiskt leder till kränkningar, diskriminering och att vi värderar människor olika. Att helt enkelt ta ett helhetsgrepp kring normer och diskutera vilka normer vi vill ha och vilka normer som vi ska arbeta emot. Exempel på normer som påverkar oss negativt är kroppsideal, normer kring hur en kvinna eller en man ska vara, normer kring sexualitet eller hudfärg. Där det finns starka normer finns även risk för diskriminering. 

Normmedvetenhet innefattar även att bli medveten om sina egna privilegier och att fokusera på strukturerna istället för på normbrytarna. Ett normmedvetet perspektiv innebär att förändra de normer som skapar diskriminering eller kränkningar istället för att lägga problemet och lösningen hos de som drabbas. Exempelvis är det lätt att råka hamna i fällan att försöka lära kvinnor att ”ta för sig” istället för att ändra de normer som gör att de flesta vd-posterna innehas av män. Ett annat exempel är att enbart fokusera på att kvinnor ska lära sig att säga ifrån vid sexuella trakasserier istället för att förändra de normer och jargoner som gör att trakasserierna existerar.

Albert Einstein ska en gång för länge sen ha sagt att “Det är en skam att vi lever i en tid då det är lättare att spränga en atom än en norm”. Och där har han fortfarande rätt. Att arbeta normmedvetet är ett långsiktigt arbete som först handlar om att synliggöra normer, vilket kan vara svårt eftersom normer ofta är osynliga tills någon bryter mot dem. 

Varför vi inte längre talar om tolerans

Tidigare har det ofta varit fokus på tolerans. Tolerans utgår från normen och förstärker uppdelningen i “vi och dom”. Det gör att bara normen har makt att tolerera och acceptera. Det är sällan som någon säger “Det är helt okej att du är heterosexuell” eftersom heterosexualitet ses som så självklart att det inte behöver okejas eller tolereras. Normmedvetenheten utmanar istället själva problemet. Det normmedvetna förhållningsättet handlar alltså om att problematisera de normer som gör att alla människor inte uppfattas som eller känner sig lika mycket värda. 

Den som tillhör normen får fördelar genom att inte behöva bli ifrågasatt, att inte behöva förklara sig och bli självklart accepterad. Det kan vara som att en kan passera obemärkt men samtidigt ha möjlighet att synas och ta plats när en själv vill det. Här är det viktigt att förstå att de flesta tillhör någon norm och alltså får fördelar i vissa situationer. Någon kanske aldrig har blivit utsatt för sexism men däremot rasism. En annan kanske aldrig har behövt oroa sig för pengar men är utsatt för diskriminering utifrån funktionsnedsättning. Det betyder att vi alla måste kunna inse våra privilegier och inte hamna i försvar när någon påpekar vår maktposition. Vi väljer inte våra privilegier – inte de vi har och inte de vi saknar. Det är inget fel att ha privilegier men det ligger ett ansvar hos den priviligierade att säga ifrån och hjälpa andra att få plats eller möjligheter. Det här handlar om intersektionella perspektiv, att kunna koppla ihop flera olika maktordningar och normer för att se hur de begränsar eller ger fördelar beroende på vem du är.

Med ett normmedvetet förhållningssätt kan vi förebygga diskriminering, kränkningar och skapa större trygghet. Ett normmedvetet förhållningssätt kan ge medarbetarna möjlighet att utveckla sin fulla potential oavsett deras bakgrund. 

Normjakt och normkreativitet

Normmedvetenhet i praktiken handlar först om att spana efter normer och se vilka normer som finns i den egna verksamheten och hos en själv. Ett tips är att göra en normjakt där ni spanar efter normer och undersöker verksamheten utifrån exempelvis dessa frågeställningar:

• Hur märks den här normen hos oss?
• När förutsätts eller förväntas alla vara enligt den normen? T.ex. när förutsätts alla vara heterosexuella? Eller när förutsätts alla vara cispersoner? Eller när förutsätts alla vara utan funktionsnedsättningar? Eller när förutsätts alla har råd med något?
• När lyfts normen som något självklart? 
• När osynliggörs de som inte följer normen?   

Några exempel på normer som finns i samhället:

Mansnormen

Mansnormen utgår från att mannen är norm, att det som är förknippat med män värderas högre och att män får fördelar (Diskrimineringsgrunden kön).

Cisnormen/tvåkönsnormen

Cisnormen utgår från att det endast finns två kön, kvinna och man, samt att alla människor sedan födseln tillhör ett av dessa två kön. Om en person passar in i cisnormen kallas den för cisperson. Motsatsen till cisperson är transperson (Diskrimineringsgrunden är könsöverskridande identitet eller uttryck).

Vithetsnormen

Vithetsnormen utgår från att vit hudfärg är det normala i samhället. Vita människor får fördelar i samhället (Diskrimineringsgrunden etnicitet).

Icke-troende-normen med kristna högtider

Det finns en stark norm i Sverige som handlar om att inte tro på gud men att följa kristna högtider (Diskrimineringsgrunden religion).

Funktionsnormen

Funktionsnormen handlar om föreställningar om funktionalitet och friskhet och förutsätter att alla har samma funktionsförmåga. De som bryter mot funktionsnormen ses som avvikande (Diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning, samt regleras av så kallad bristande tillgänglighet).

Heteronormen 

Heteronormen utgår från att heterosexualitet är det normala och eftersträvansvärda. Annan sexualitet ses som avvikande. Heteronormen gör också att vi förväntas vilja leva i en heterosexuell tvåsamhet (Diskrimineringsgrunden sexualitet).

Åldersnormen 

Åldernormen utgår från att en viss ålder är den bästa och att människor som tillhör denna ålder får fördelar.

Medelklassnormen

Medeklassnormen utgår från medelklassen livsvillkor. Det kan handla om tillgångar så som pengar, bostad men även utbildning och kulturellt kapital. (Finns inte med i diskrimineringslagen men är en stark norm)

Utseendenormer

Det finns starka normer kring vad som anses eftersträvansvärt när det gäller utseende. Många gånger är normerna och idealen omöjliga att leva upp till (Finns inte med i diskrimineringslagen men är en stark norm). 

Normkreativitet

För att sedan förändra normerna behöver vi vara kreativa. Normkreativitet kan därför beskrivas som själva görandet, där vi ger varandra fler möjligheter och skapar nya inkluderande normer. Det är även viktigt att ta reda på vilka fördomar som en själv har med sig och försöka sluta att agera utifrån dem. Att vi har fördomar är inget konstigt, vi matas med fördomar hela tiden, men det är en sak att ha dem och en annan sak att bemöta folk utifrån dem.  För att kunna göra det måste vi först förstå vilka fördomar vi har. Vi gör många misstag och det måste självklart vara okej. Om vi faktiskt tar chansen och lär oss av våra och andras misstag blir vi mer professionella. Normmedvetenheten handlar om att bjuda på sina misstag och vara generös mot andra som gör misstag, vi lär oss av varandra. Vi bör helt enkelt se misstagen som möjligheter! 

Läs även vår checklista för en inkluderande arbetsplats — normmedvetenhet och mångfald i praktiken.