Mäns våld mot kvinnor

Människor som utsätts för våld finns i din närhet. Statistiskt sätt känner alla någon som drabbats eller lever själva i en våldsam relation. Dessutom känner de flesta av oss minst en person som utsatt någon för våld. Det är framförallt kvinnor som drabbas. Var tredje till var fjärde kvinna i Sverige har någon gång utsatts för våld av en partner. Vi måste förstå omfattningen för att kunna agera och hjälpa. Ofta så berättar sällan den som är utsatt på eget initiativ om våldet. Vi måste våga fråga!

Mäns våld mot kvinnor ingår i begreppet våld i nära relationer som definieras av NCK (nationellt centrum för kvinnofrid) som ”alla typer av våld och andra övergrepp som kan förekomma mellan närstående. Det kan vara en partnerrelation, syskonrelationer eller andra familje- och släktrelationer.” Det behöver inte alltid handla om brott enligt lagen, utan även handlingar som begränsar och kontrollerar. Psykisk misshandel såsom kränkande ord och att få höra att man är misslyckad och värdelös är en del av våldsutövandet och som dessutom gör det svårare att lämna en relation som innehåller fysiskt våld. Människor med en funktionsnedsättning eller som lever med ett missbruk är extra utsatta. För en person med en funktionsnedsättning kan våldet även visa sig genom att hjälpmedel tas bort eller genom hot om att lämnas ensamma.

Tips

Tipsen riktar sig främst till er som jobbar inom det offentliga, men går givetvis att använda även på arbetsplatser som inte möter invånare på samma sätt.

  • Ha rutiner för att fråga om våld i nära relationer, i alla enskilda möten med invånare. Använd Freda-frågor!
  • Se till så att du kan prata enskilt vid flera tillfällen. Närstående kan inte alltid vara med.
  • Visa att du tror på personens berättelse.
  • Sammanfatta vad personen berättade så att hen får höra vad hen själv har sagt.
  • Fråga vid flera tillfällen och ge exempel på vad våld kan vara – ofta så tänker inte den som är utsatt för våld själv att det är fråga om våld.

Våld och normaliseringsprocessen

Det finns många olika typer av våld: fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt. Det är viktigt att förstå bredden av våld och vad det innefattar. Alla som beskriver sin utsatthet för våld måste tas på allvar oavsett vilken typ av våld det handlar om. Psykologen Per Isdals definition av våld används ofta i norden och visar på bredden av våld:
”Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från något som den vill”.

Normaliseringsprocessen är viktig att ha kunskap om. Det handlar om ett gradvis nedbrytande av den utsattas självkänsla, att mer och mer begränsa livsutrymmet och växling mellan våld och värme. Våldet växer fram och blir till slut förminskat till att vara en del av vardagen och något som den utsatta kan förvänta sig. Den som utövar våld lägger ofta ansvaret utanför sig själv och skyller på den våldsutsatta eller på omständigheter som alkohol, stress och press på jobbet. Det leder ofta till att den våldsutsatta också tar på sig ansvaret för en stor del av våldet.

Bilden av de våldsutsatta och förövarna

Det finns stora risker att alltför många utgår ifrån en idé om hur en våldsutsatt och hur en förövare ser ut och är. Den bilden stämmer förstås inte. Det finns utsatta inom alla grupper och typer av personer, precis som det finns våldsförövare inom alla olika skikt i samhället. Det är viktigt att utmana bilden av offer och förövare både när det gäller vilka de är, men också kring föreställningar om hur sådana relationer är. När du ska fråga om våld ska inte våra föreställningar stoppa oss, alla ska kunna få dessa frågor och ges chansen att berätta om våldsutsatthet.


“När vi började fråga hade alla långtidssjukskrivna kvinnor varit våldsutsatta. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att det var så vanligt.”

Att upptäcka våld i den egna verksamheten – för dig med personalansvar

Våld i nära relationer är så pass vanligt att det rent statistiskt finns någon på varje arbetsplats som lever med våld. När du har skaffat dig tillräckligt med kunskap om våld och känner dig trygg kan du med personalansvar rutinmässigt ställa frågor kring våld till dina medarbetare. Tecken på våld kan exempelvis handla om hög frånvaro, svårigheter att byta arbetstider eller ovilja att delta i sociala aktiviteter utanför arbetstid. Vissa kommuner har som rutin att ställa frågor om våld, och att dessa frågor ställs till alla oavsett misstanke eller inte. Detta medför att det inte blir lika obekvämt att ställa frågorna och den som är utsatt ges flera tillfällen att svara. Om man vet att det kommer att ställas frågor igen om samma sak, kan den utsatta samla på sig mod tills nästa gång och då våga svara.

Frågor som kan vara användbara i en dialog mellan chef och medarbetare:
● Hur trivs du på jobbet? (t.ex. utifrån att hen sällan deltar vid gemensamma aktiviteter)
● Hur fungerar det med arbetstider och schemaläggning utifrån din hemsituation?
● Har du någon gång blivit illa behandlad, psykiskt eller fysiskt, hemma eller på jobbet?
● Känner du dig på något sätt otrygg?
● Har du vid något tillfälle blivit knuffad, hotad eller slagen?
● Finns det något jag kan göra för dig som arbetsgivare?

Förebyggande arbete

Normer kring maskulinitet påverkar oss alla. Forskning visar att många pojkar idag lever under en stark stress över att behöva visa sig tuffa, starka, känslokalla även om de inte är det. Dessutom finns det starka normer kring heterosexualitet och att ta avstånd från det som är feminint. På engelska brukar de här normerna kring maskulinitet kallas för ”toxic masculinity”, vilket kan översättas till giftig maskulinitet. Ett sätt att arbeta förebyggande mot mäns våld mot kvinnor är att arbeta mot giftig maskulinitet, läs mer om det här.